fredag 10 november 2017

Hösten har gjort sitt intåg...

.... och det kan ha sin tjusning. Bara solen tittar fram lite då och då så är jag nöjd, i denna ålder /eller som de brukar säga/ "på ålderns höst" . Jag är glad att få hänga med så jag struntar i vädret, nästan.




Tog den här bilden en dag då jag knappast ville gå in. Jag skulle kunna gjort en "ängel i snön " eller i löv. När jag kom hem så frågade mannen om jag sett några råttor.??
Visst ja, här var ett hundratal förra hösten.
Såg inte till några och inga fastnade på fotot heller. Har i alla fall bilden att stödja mitt minne på.






Vi tar bilen nästan varje dag och kör en liten runda. Långt ut på landet där det inte behöver gå i 100. Se hur landskapsbilden förändras nästan vecka efter vecka
Pratar om mycket sen förr.

Det är här mannen växt upp och visar mig då tex när han gick i skolan och de tog upp potatis och morötter bla. Hans första bygge som snickare osv.  ja, listan kan bli lång.
Oftast så är det på 50-60 talet. Herre Gud det är en 50 år sedan minst.







    Detta är en mulen dag då vi skulle kolla översvämningarna vid åarna. Ser ut som sjöar.


     Här har vi kommit till Västersjön. Underbart alla årstider.


 

 Bio i höstrusket på söndag "All inclusive"
 Lycka!
Älskar att gå på bio, sjunka ner i fåtölj utan att dra in armbågarna. Mumsa alldeles själv på Ahlgrens bilar. Snacka om lycka.




Kram från mig till dig


måndag 16 oktober 2017

Inget kan stoppa oss nu..........










.....nä vi fortsatte färden till Södertälje. 
Sedan guidades vi till bla Sigtuna en vacker dag. 



















S I G T U N A





En väl bevarad stad där det känns som man blev förflyttad till sent 1800-tal

Här står tant Brun och tar emot oss till en lunch eller helt enkelt bara en glass. 
Handelsbanken hade stängt men jag tror inte att det berodde på rån.  Men vi är ju vana vid stängningsskylten vid bankerna även nu.



Gick direkt på det här biblioteket. En gammal telefonkiosk. Tänkte på vår lilla som ligger uppe vid torget här i Ängelholm. Perfekt!!
 Här satte vem som ville ut begagnade böcker eller bytte mot en annan. Inredd med hyllor som dekorerats med bollfrans. Det var bara hur underbart som helst.
Några hade satt upp brev eller ett gulnat foto på dörren.
Det kallar jag Kreativt.









Här under tog jag ett foto på vad som väntar mannen när han gjort ett krogbesök.  Smyger ner  i källaren direkt. Vad trodde han!
Det var roligt att se.



och nu bär det av mot Håga och en härlig kväll i lusthuset. Tusen tack för en trevlig dag.




och idag bär det av igen fast utan värdfolket.


Har bestämt med Hanna i stan. Jo då vi fann varandra på stationen och tog bussen sen till Vaxholm. Perfekt väder. När vi kom fram så blev det lunch i hamnen, naturligtvis fisk.
Gick en sväng och kollade på de vackra villorna.


Alltså vem vill inte bo här. Det stod lite historia om kåken vid postlådan. Läste om den men det där med minnet. I alla fall så blev det några minuter att stå och filosofera om hur det var förr på 1800-talet.


och här sitter morfar och Hanna.
Vet inte men kanske njuter de av utsikten och varandras sällskap.



Efter ett par timmar blev det båten in till stan. En avslutning i gamla stan trodde vi.
När vi kom dit så var det knökafullt med turister. Guidade turer i alla hörn och på alla språk.

Vi kom överens om att det är värt besväret att ta oss till Hannas kvarterskrog i Vasastan.

Här blev det lite Aw meny. Tänk att bli serverad det utan att ha knegat på 12 år. Det är nästan bedrägeri. En vän till Hanna kom och gjorde oss sällskap. Efter två glas vin följde de oss till Pendeltåget, och det var kanske tur.
                                                     Ännu en trevlig dag tack vare vår duktiga guide. 

                                                      Stor kram från mig till Dig!

                                                     

onsdag 2 augusti 2017

Lite smått och gott






om vår semester...  Vi gör inte precis några jorden runt resor men det blev ändå över till ostkusten och där vi rundade Stockholm. Sen fick vi hemlängtan.
Gjorde ett stopp i Karlskrona och blev nostalgiska eftersom vi strosat i den stan förut.
Brändaholm på Dragsö, som består av underbara kolonistugor från 1923. Det är som att promenera i ett dockskåp. Dessa stugor har endast ägare som är skrivna i Karlskrona och som oftast går i arv. Många sluttar ner mot vattnet och där ligger en liten brygga och en liten båt som man kan ta en fisketur i framåt kvällen. Det är så sött. Förresten om någon är till salu så måste den där Karlskronabon hosta upp en mille minst.





Alltså- kolla brevlådan. Miniatyr av stugan och så slipper de reklamen.





På tal om brevlådor så gick jag på den här.
Anders och Lotta. Har mina barn anknytning här?






En sista blick neråt så kunde jag tänkt mig att springa genom rosen allén och ta ett bad.
Det skulle förstås varit för 57 år sedan för då kunde jag både rusa och kasta mig i vattnet någorlunda graciöst.







Då hade det kanske blivit en sådan baddräkt som jag hittade på Dunkers utställning /Nelly Gunnarssons foto/.
En stickad sak som blev längre och längre ju mer man badade.
Till sist räckte den ner till knäna och man vågade inte gå upp ur badet förrän vattnet var urvridet. Snacka om klåda.
Ibland blev den torr till nästa dag.




Gick in på Dragsö camping för att få en fika. Satte oss utanför affären för att invänta att de skulle slå upp dörrarna till caféserveringen.
Faktiskt ett möblemang ledigt ni vet ett sådant där bänkar och bord satt ihop.
Ville gärna sitta på samma sida som mannen. Mjau! Han satt redan där och så kommer jag för att kolla utsikten gemensamt. Herre Gud - utsikt. Ja, det fick de som satt på andra sidan vägen. Så fort jag doppat ändan eller kanske ramlat ner på bänken så såg jag i ögonvrån att min man liksom studsade upp en aning.
Sen gick allt så fort. Jag låg på marken med bordet och den andra bänken över mig och Bengt likaså. Han fick brått upp men jag fick ett skrattanfall och blev liggande. Han hjälpte mig upp. Bakom satt två äldre män och var oroliga för oss. Jag sa till dem att "nu ska jag hem och banta" De var även gentlemän för det tyckte de inte alls. Bordsbenen var alltså felställda. Vi kollade det senare och det stämde. Tänk om någon filmade oss med mobilen.
Svanskotan påminner mig ännu om fallet.
Ni förstår vi var bara tvungna till att åka vidare. Det blev Västervik.
Tog en skärgårdstur och det är alltid mysigt med bra väder. Fick sällskap med en guid /ledig för stunden/som berättade vad vi åkte förbi historiska platser och det var mycket intressant.
Tog en tur på kvällskvisten, stannade och tog en öl och såg massor av andra kvällsflanörer. Dagen efter skulle den stora Västerviks musikfestival äga rum.
Som ni ser på bilden så var det fler som satt och njöt.






Vi traskade hemåt i en helt fantastisk sommarkväll. Många underbara gamla hus passerades. Ljust här spelade mig känslorna ett spratt.
Från det öppna fönstret strömmade musik.
Så skimrande var alltid havet -Instrumentalt av Janne Schaffer.
Tur jag alltid blir några steg efter mannen så jag diskret kunde torka en tår från  kinden.

Några dagar från semestern men återkommer kanske om andra hälften.

Mycket på gång så jag får inte slarva med andningen.

I alla fall får ni ha en fortsatt skön sommar. Den är inte slut på länge. Ni vet förra året trodde jag nästan att hösten aldrig skulle infinna sig.

KRAM FRÅN MIG TILL DIG!


söndag 9 juli 2017

Skriver för livet.
Varför? Jag och många med mig har nog haft samma tanke. När jag nu är en bit över pensioneringen så ska jag göra ett försök i alla fall.
Att skriva ner det jag minns, stanna upp och reflektera över meningen med mitt liv tror jag kommer att kännas bra.
Jag har just läst att ”varje människa är i sanning unik och ”oersättlig” och varje liv måste väl vara värt att skildra. Sagt och gjort.
Kanske kommer mina barn och barnbarn läsa detta en gång i tiden.


Nu sitter jag på balkongen, har just fyllt 71 år och mår så hondans bra . Balkongen är inbyggd och ligger i Ängelholm. Här tillbringar jag mycket tid av dagen /foto/
Naturligtvis tänker jag mycket på förr i tiden. Eftersom mina föräldrar inte finns i livet längre och jag inte har fått några syskon, så får jag ofta själv dra mig till minnes och drömma mig tillbaka.
Signe o Nisse/mor o far/ träffades när Signe var och hälsade på sin syster Clara som arbetade på samma gård som piga, och där var Nisse anställd som dräng.
Då han mjölkade korna som gick på bete uppenbarande sig Signe på fältet. Nisse kunde inte se något eftersom kon var i vägen, utan han skymtade endast ett par vackra spiror. Med hög röst undrade han vem dessa bruna vackra ben tillhörde..Tadda, tadda, så dök hon upp på rätt sida av honom. Långt mörkt hår och förmodligen en svag rodnad på kinden kunde sätta vilket pågahjärta som helst i brand. Och det brann visst till!!Signe hade inte fyllt 18 år när jag kom till världen den 19 juni. De gifte sig den 9 juni på pastorsexpedition i Linderöd där hon var ifrån. På den tiden fick den som inte fyllt 18 år skriva till ”kungs” som de sade då. För att få beviljat giftermålet.  etc etc ......

Detta började jag med för sex år sedan och det vette 17 om jag blir klar.  Jag beskriver om hur vi hade det då. Själv har jag alltid undrat över vissa saker i min barndom.
De som skriver dagbok har en väldig tillgång till dem senare i livet. 
Jag sitter som sagt mycket på balkongen och filosoferar. Det kommer en del bilar som av olika anledning bestämmer träff med någon just nedanför min utsiktsplats. Ibland fantiserar jag men ibland stämmer nog min fantasi med verkligheten.
I lördags avhandlades ett bilköp. Spekulanten hade sin fru och son med sig. Förmodligen var det sonens första bil. Det knackades och synades både ute och inne på objektet. Även en provkörning gjordes. Äntligen bestämde far sig för att den skulle sonen ha. Stolt som en tupp körde han eller kröp ut från parkeringen i egen bil. Han satt vid ratten stolt som en tupp och ett leende på läpparna. Föräldrarna skjutsade försäljaren i sin bil. Jag belönade mig med en kopp kaffe till efter att ha följt köpet.
Idag följde jag ännu en scen.  Där tog min fantasi slut. Jovisst har jag annat att göra men oftast sitter jag och tittar ut samtidigt som jag avnjuter en dagens.



Jag och min kusin Kristina med män tog en tripp till Uddevalla i förra veckan. Endast en dag.
Vi hade pratat länge om att hälsa på en annan kusin. Rolf som just fyllt 80 år. Han bodde mitt i skogen och det är en gåta fortfarande att vi hittade fram. Tack GPS. En kvinna med pipig röst som ofta kommenderade att vi skulle ta en U-sväng. "Skit på dig kärring sa vi till sist till henne."
När vi krånglat oss ur baksätet så skrek han då han såg oss. Det var som att se hans gamla mostrar påstod han. Tack för den. Vi som hade piffat till oss med både rouge och läppstift.

Det blev en fantastisk eftermiddag. Först en Skånsk kalops och till kaffet en bohuslänsk ostkaka. Avskedet blev intensivt. Man vet aldrig var vi träffas nästa gång. Han stod på trappan och höll i skånska flaggan som vi köpt med oss. Till sist såg vi bara något som vajade för vinden.  Jag tror att vi drabbats av "mundiarè" alla tre. Puh!

Besökte min dotter några sköna dagar i veckan. Tänk att ta dagen som den kommer. Gå i en zingoallaklänning och vara lös och ledig. Tog vårt dopp i sjön. jagade några snokar och mygg men annars "bara vara" är underbart. Det är så härligt att känna sig väntad och välkommen. Eget rum med badkappan hängande på dörren, tofflor som jag kan gå ut och in i. Varje gång jag träffar mina barn så kan vi prata både djupt och humoristiskt. En härlig känsla i hjärtat.                            




och nu ska mannen och jag ut på en liten semestertripp igen. Ska försöka att vara lite kreativ med kameran. Det är bilder man stöder sitt minne på och tur är det. Sa jag vad jag hette?



Var och hälsade på nya husägaren som fixade till sitt växthus.





Önskar er en fortsatt skön sommar. Lata dagar och en bra bok i hängmattan.



lördag 17 juni 2017

Alltså, det hade jag aldrig trott ........

....att jag skulle skriva här igen. Har tänkt på det flera gånger, men nej. Asch, jag väntar tills imorgon!
Men vilket väder just denna veckan och då kan inget stoppa mig. 

"Hur är det" undrar mannens telefonkontakter och då svara han för det mesta "det är som vanligt"
och för det mesta är det så.
Men visst är det en härlig tid nu. När solen skiner och allt är lagom då blir sinnet ljust.




Har ständig kontakt med barn och barnbarn. Får snaps/nej, ingen nubbe/ varje dag från minsta barnbarnsbarnet och det livar upp den gamla.

Snaps och mobilt bank id har jag lyckats lära mig. Stolt att jag lyckats fixade det.

Idag blev det en utflykt med stavar och mannen. Vi styrde kosan till ett koloniområde Fritiden här i Ängelholm. Det är bara så underbart där. Som ett miniland eller ett tittskåp.
Förmodligen mycket pensionärer för ogräset hade ingen chans att växa upp. Odlingarna prunkade i rabatterna och kanske t om pottan tömdes där och hjälpte till det hela.

Vi har varit en sväng i Karlshamn och hälsat på min kusin och hennes love. Vi trivs så bra med dem och Kristina och jag frossar i "kommer du ihåg"när vi tittar i gamla album.
Tittar på gamla kort och kan identifiera oss med våra mödrar som då var i vår ålder. Lite mulliga och glada.
mellan hägg och syrén




Oj, nu får jag vattna tomatplantorna igen. De har verkligen gjort intrång i mitt liv. Fyra stycken som tillsammans liknar en djungel. Inköpt två set krukor för omplantering, jord och näring.  De dricker vatten som en kalv och ovanpå det ska vi resa bort en vecka. Ska bli intressant och se om det lönat sig.
jag är inte typen som kan behärska mig.


Min hobby PERSLUND fortskrider varje tisdag em i fotokällaren. Nu förbereder vi en utställning till augusti av konfirmationskort . Hoppas att vi kan få fota av privatkort så det blir 
lite för besökare att titta igenkännande på.. 
Jag minns min dotters favoritutryck när de var i trotsåldern "de ska väl på konfaläger någon gång" så jag kan få lite lugn. Det var väl en tolv år tills dess. När den dagen kom så tyckte hon inte helgen gick fort nog.


Nu dalar solen sakta ner, men jag hinner nog ta ett par kapitel av en Lucy Dillon bok innan mörkret helt faller över mig.

KRAM FRÅN MIG TILL DIG.


lördag 28 januari 2017


Tar en liten titt med svag belysning, kollar mitt lilla face och inser att " det blir ju inte bättre än så här. Läste skriften och visst är det så. En himla massa stigar som korsar varandra, vissa irrar omkring och blir djupare, kanske är det E6:an man kommer till. Skit samma. Antagligen har jag haft himla roligt och skrattat mycket som jag också inbillar mig ger ansiktet karaktär. Ett är säkert man blir inte  yngre.
Det är bara till att skratta sig igenom 2017 också.
                                                                                    Och nu är jag av med julen. Så vackert när det begav sig men så tråkigt det ser ut i januari. Stod på vinden och tyckte det var skönt att bli av med "skiten".                                                                       Har nu piffat upp med ljusare dukar och tulpaner naturligtvis. 
Gardinerna som jag haft förut kan jag inte hitta. Ungefär som glasögonen. Annars har affärerna nya piffiga modeller.                                                                        
Fick förstås reda på min pension 2017. Det var inte mycket. 240 kr. Ska sätta mig utanför ICA nästa vecka. Eller köra tidningen.
Lugn o fin, inte klaga.
Ni såg kanske ett program av Tom Alandh, Han hade spelat in sina fosterföräldrar, miljön och hur det var då. Fadern var född 1900 och med stöd av foton och hans dagböcker blev det ett fantastiskt program. Såg det två gånger! Alltså.  " Inte ska jag klaga inte." Men det var mysigare förr.

Var på 2-års kalas i söndags. Här sitter hon och väntar på sina gäster och kollar in någon seriefigur som jag inte vet namnet på. Så mycket nytt. Hon älskar biet Maja och det kan man se är ett bi.

När vi sjöng för henne så tittade hon storögt på oss och undrade vad som stod på.    
 



Tittar ofta på foton som jag har i min extra hårddisk.
Saknade snön vid årsskiftet tex. Jättevackert när det är orört

Eller när bönderna drar ut i markerna med traktor, häst och lilla frun. Svag ljummen bris.
                                                                                                     
Nästan som en hägring. Vila, lugn och bara njuta. Lite fågelsång kan fullborda det hela.
SNART SÅ........


Avslutar med änglavingarna som nu  hänger på torget. Man kan få dem i sin favvisfärg bara man står där tillräckligt länge eftersom de byter färg.

Glöm inte alla hjärtans dag och sist men inte minst: Ha en skön helg och ta en tur i det vackra vädret