Sicken vicka....

Ganska låg i kroppen. Kan man va det förresten? Antingen är man smal eller tjock. Jag är ett undantag jag har varit låg. Ja, ja,  jag vet jag är bara 164 cm och DÅ är man låg.

Förmodligen en förkylning som inte brutit ut men man kan bryta ihop för mindre.

Först i fredags började livsandan återvända för då skulle det bli lite rajtanbajtan på kvällen. Maria ville fira sin far redan då. De bjöd ut oss på en bit mat. Startade med små snittar och bir hemma hos oss redan vid 5 tiden eftersom att de för kvällen anlitade SJ.

Vi gick till Tres Amigo där vi aldrig hade varit och föremålet för firandet drogs till Peppelino, men vi var 3 mot 1.

Visst det var far vi skulle fira men han bestämmer så ofta ändå och de hade ju hamburgare också. Det blev väldigt lyckat och när vi såg hur regnet strilade ner så tog vi in en runda vin till.

Hela lördagen var vi i bowlinghallen och jourade eftersom det pågick en tävling för handikappade och det går liksom inte alltid på räls så är det roligt att vara till nytta.

Idag har jag varit ute en lång runda och det var nästan en aha.upplevelse så skönt som det var. Solen sken och jag letade frenetiskt efter foton men kunde inte finna något särskilt. 

En stackars anka, hane, gick tillsammans med andra hanar i dammen utanför kommunhuset. Det var ett riktigt bögsamhälle för jag såg inte en enda dam bland alla vackra hanar. Den ene uppvaktade mig men tyvärr vem går med gammalt bröd i fickorna.

Som vanligt tiden rusar iväg och det måste jag också. Ska sätta på en rockskiva och rulla köttbullar så det måste väl gå undan då.

Ha de så gott resten av veckan.