Passerade en skola där barnen spelade brännboll, skrattade och var som lössläppta kalvar på grönbete. Underbart!
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Helg igen. Fast som pensionär så märks det knappast, men jag önskar er alla sköna härliga dagar och blunda när ni ser dammet dansa i solskenet Kram från mig till dig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar