Det är liksom fredag och måndag alltid. Mellandagarna bara försvinner. Så tycker alla, både ungdomar och de som är i arbete. Ingen stressar som pensionärer och man tror att var dag är den siste på jorden.
I alla fall så hann jag se och höra Lars Berghagen i fredagskväll då han berättade och förstås mestadels sjöng om sitt 45 åriga artistliv. Han uppträdde i en fantastisk lokal där han fick både respons och kontakt med publiken. Woww.. säger jag bara. Medelåldern var ganska hög men som tur var så drog Kristina /i mitt sällskap/ner åldersstatistiken en bra bit. Tack kära ni /Maysan o Kristina/för en väldigt trevlig kväll.
Satt med en helt okänd glad kvinna som bänkkamrat. Vi pratade lite emellanåt och när Lasse till sist sjöng "sträck ut en hand" så fick jag helt spontant en kram av henne. Det kändes helt naturligt och kan ni tänka er att hon också hette Siv. Ett möte som jag också hade med mig hem.
Vilket fantastiskt väder vi hade i lördags. När jag stannade upp intill en vägg i söder och bara njöt så började jag tvivla på mig själv att vi verkligen är inne i november.
Jag måste också visa skulptur som tillfälligt och endast denna vecka stått och lyst upp mysiga Tingstorget i stan. Ljus i mörker. Det är precis vad alla behöver nu LJUS.
Ny vecka där jag hoppas att förkylning och influensa håller sig borta. Allt gott till er från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar