måndag 19 december 2011

                                           /klicka endast en gång annars hörs det rent knäppt och det är 
                                            värt att vänta på nedladdningen/


Alltså... spela videon. Jag säger bara ULF LUNDELL. Han har alltid varit en av mina favoriter och jag skulle gärna vilja vara en av romanserna. Visst, han sjunger och talar grötit. Vem f-n vill snacka.
Jag har varit på en konsert vid Läckö Slott och kan man önska sig bättre inramning.
Han tar de första speciella ackorden, tårar tränger upp i ögonen och det går en ilning genom hela kroppen.
Ja, säger mina närmsta "det blir en stor ilning det".  Hmmm...
Det var lycka för mig den gången och jag har lovat mig själv att gå på en konsert till med honom innan jag blir för gammal.




Jag var på en fantastisk föreläsning i veckan. Den handlade om demens. Edna Alsterlund har skrivit en bok om livet med Ingemar Johansson. Hon berättade först om deras första år tillsammans och sedan när han succesivt blev sämre och sämre. Kärlek, glädje, humor och sist sorg. Man ville egentligen bara sitta kvar i salen och låta allt gå in liksom. Tog sakta en promenad ensam hem genom stan och samtidigt undrade jag hur hon orkade. Har ni tillfälle att gå på föreläsningen nån gång så missa den inte.






Varje år bjuder min fd arbetsplats på jullunch och de tänker även på pensionärerna som får vara med på ett hörn. Det märks att åren går eftersom det inte är många kvar som jag känner igen. Höjdpunkten är att sitta och prata med sina gamla arbetskolleger och även väninnor om hur det var förr. Tur, vi kommer bara ihåg det roliga.


















Eftersom vi inte hann med förfest då det var mitt på dagen, så klart fick det bli efterfest hos fru Ekberg.





Oj, vad tiden rusade iväg och vi fick röda kinder och blev fnittriga. Inte kände vi oss som pensionärer. Tack mina go´a vänninor för att ni finns och tack för din gästfrihet Mona.
Alltid trevligt hos er och likaså i lördags. Tack!










Dagen efter var vi på ett jättefint julbord hos våra vänner Ilaugs. Oj, så gott. När jag vaknade på morgonen så kom jag på att jag inte hade orkat smaka av allt, så nu får man rikta in sig på de sorterna julafton. Våjjne-våjjne.


Jaha, nu är det bara några få dagar kvar och även
jag börjar känna av juljäktet fast jag egentligen inte
behöver bry mig särskilt. Baka lite, handla lite, pynta
sådär och lägga in någon sill.

                             Slit nu inte ut er ni hinner med ändå.  Kram från mig till dig!

Inga kommentarer: