Att säga farväl vi gör med stor smärta

men du finns alltid kvar i våra hjärta.

.....och trots att vad som än händer så går livet vidare.

Har ni märkt att vi har fått ett aprilväder. Alltså väldigt omväxlande. Den ena dagen vår och sol och den andra

blåsigt och kallt. 

Vaknade av att solen tittade in på mina skitiga fönster, grimiga köksluckor och damm som låg i hörnet. Idag måste jag bara ut, men först måste jag bara.... Känner ni igen er? Började så smått på det mest kritiska och plötsligt försvann både damm och ränder på fönstren. Solen hade försvunnit och in kom den värsta Londondimma.

Satte mig ner i fåtöljen och då gick städlusten över.

Får jag presentera min nya hjälpreda och tadda ... vips så blev jag med 50 bullar.  Den är stark som den värsta cementblandare. Mannen förärade mig den och som ni ser är den eldröd. Kan det vara att det han vill säga gör han med en röd matberedare.

Ska söka Rutavdrag. Går det så går det.

Vis av skadan så nästa dag promenerade jag ut redan på förmiddagen. Tog en sväng mot Hembygdsparken fast höll mig mest i skogskanten.  Plötsligt så kom jag till....Pytteskogen.

         








Förmodligen har en del förskolor hjälpt till att bygga upp pytteskogen. Kikar in mellan träden och det fanns troll överallt och fina kojor som det bara var att krypa in i. Underbart.
Och sedan slog jag en hastig blick mot skyn och vad hitta jag väl där.

                     Titta titta här och titta titta där.






    

att tiderna förändras vet man, men alltså här syns det tydligt!












En av mina väninnor jubilerade i veckan. Naturligtvis ville vi också vara på uppvaktningen. Underbara Lillemor tack för en jättetrevlig stund som vi hade                          
tillsammans och att du är en av oss.

Det här blev långt och tog på kraftreserven

Kram från mig till dig!