Oj, nu är det måndag igen........
Gick hela lördagen och väntade på att det skulle bli kväll. Som ett barn på julafton. Jag, mannen och kära Maysan.

Vi måste bara gå och höra Cajsa Stina Åkerström som skulle ge en konsert på biblioteket. Vi var där förra året också och hade verkligen en härlig afton med henne. Köpte skiva och bok. Sade till Maysan att nu måste du bara läsa hennes bok. Sagt och gjort hon sträck-läste den och var rustad till tänderna.

Vad händer? Jo, på ytterdörren ett plakat att tjejen hade insjuknat och ersatts med Åsa Jinder. Mannen vände i dörren men vi var glada att få komma utanför dörren en lördagskväll.
Åsa kom, spelade och sjöng i en och en halv timme. Blev positivt överraskad av hennes sångröst, trevliga mellansnack och vad text och melodi inspirerat henne.
Mycket nyckelharpa blev det förstås.

Tittade in till mina barnbarnsbarn en eftermiddag. Underbart. Där behöver man inte tänka på några samtalsämnen. Det är bara att sitta och titta på de små änglarna. De underhåller en hela tiden och ju mer man skrattar desto tokigare blir det. Det känns skönt i hela kroppen.
Jag log hela kvällen när jag tänkte på det.

Förresten nu är käringaracet avklarat....Den årliga Ullaredsturen med mina goá
väninnor.

Tänk att fem gamla käringar kan ha så roligt. Särskilt på kvällen i stugan. Aldrig tryter samtalsämnena. Mona sa, när vi satt i soffan med vars ett glas rött " först pratar vi om vita kuvertet, sedan sjukdomar och därefter vädret" sedan är det fri talan. Och det blev det långt ut på natten.

Gick upp klockan sju och fann denna underbara vy. Frost på mark och bilrutor. En liten lyckostund då jag stod där och var omgiven av människor man älskar och en fantastisk vy för ögat.

När jag är ute och promenerar känns det skönt att inte ha en trädgård full med löv. Här ser det ut som att ägaren har gått i ide och det är inte fel att låta naturen ha sin gång. Vackert på sitt sätt.

                                                            Taget i blixtens hastighet från bilen!!!

Berättade jag att sonen släktforskar? Han har kommit till 900 talet. Även jag och min dotter tycker att det är så spännande. På min fars mormors sida kommer Bureätten in och det var inte vem som helst. Säkert flera 100 000 tals tillhör dem, men det är lättare att söka än på en torpare. Vissa har lagt ner ett enormt jobb på sökning. Till och med  fått tyda runstenar runt Birka och uppåt Norrland. Snart ska vi träffa en kusin som ägnar sig åt samma men då på min mors sida. Det ser vi verkligen framåt.

Min farmor i ungdomens vår. Vid detta tillfälle visste hon inte att hon skulle föda 10 barn.

Tur att TV:n kom till världen.

Och nu till verkligheten. Fast min tvätthög är inte lika stor.







 
"Skrattet är själens solsken och               Kram från mig till
utan solsken kan ingenting leva eller växa."                   dig!