Analog Clock

lördag 28 september 2013

Äntligen inföll dagen för kusinträffen..........


Får jag presentera mina släktingar.
Det är 70 år mellan dessa foton.  
Det var på min mormors 60 års dag som alla var samlade.
Elva barn där sju var flickor.
Vackra flickor, som alltid hade nära till skratt och alldeles säkert med lite flirtig blick
förvred huvudet på en del pojkar.
När vi har stått vid mormors grav någon gång så har det ibland kommit fram någon äldre herre och undrat vems barn man var. Och så har de sagt "Ja, Levins flickor var vackra."
Killarna var också långa o stiliga. Tänk när de hade uniform...

LEVINS AVKOMMOR

och här är deras barn. Nästan alla var närvarande.
 När vi var barn träffades vi ofta för då var det noga med traditioner. På jularna, då många övernattade, fnittrade vi oss igenom halva natten.

Alla lekar som de vuxna också var med i. Långdansen genom hela huset. Julsånger när vi fick sitta blickstilla för granen hade levande ljus.

Dagarna före jul när vi gjorde julgrans saker. Mormor hade förvarat alla glanspapper där choklad varit förpackade i för ett helt år. Det var inte många men vi slätade ut dem med tummen så de blev glansiga och virade dem runt kornax. Fantasin flödade runt köksbordet.

Juldagen satt vi som ljus runt frukostbordet och bara gapade och tittade på morfar när han åt löskokt ägg med en smal vass kniv. Inte ett spill från den lösa äggulan, möjligen något i mustschen
Det hörs nästan som "vi barn i bullerbyn". Jag gillade den serien.
Nu var vi inte och hälsade på så ofta
och naturligtvis blev det vardag där också.


Vi träffades mitt inne i grönskande skog där friluftsfrämjandets stuga låg.
Alla var samlade när Christina o jag kom till festen,
De stod radade mot husväggen i solen och applåderade när vi kom.
Allt var så underbart!
...och så förblev det hela dagen och kvällen. De kom kl 14 och gick motvilligt hem kl ett på natten.

Smög mig ut och satte mig i mörkret med ett glas vin.
Fönstren var öppna och ut strömmade det massor med skratt.
Tänk vad känslor kan spela en spratt. När man minst anar eller känner så bränner det till under ögonlocken och så blir man fuktig på kinden.







Här sitter Christina, dagen efter, trött precis som jag. Men när allt blev bra så gör det ingenting.
Tack käraste kusin för gott samarbete och alla goda kakor som du bakat hemma i Karlshamn.

Jaha, det var i korta drag vad som hände.
I alla fall så är det underbart att ha någon att dela och prata gamla minnen med. Eftersom jag är utan syskon så har denna träffen varit helt underbar för mig.
Nu får det inte gå allt för lång tid till nästa gång och leva på minnena tills dess.

Har du någon kusin men inga minnen ihop så är det aldrig för sent att skapa några.




Önskar er en härlig helg!
Kram från mig till dig!

Inga kommentarer: