Leta i den här bloggen

lördag 17 juni 2017

Alltså, det hade jag aldrig trott ........

....att jag skulle skriva här igen. Har tänkt på det flera gånger, men nej. Asch, jag väntar tills imorgon!
Men vilket väder just denna veckan och då kan inget stoppa mig. 

"Hur är det" undrar mannens telefonkontakter och då svara han för det mesta "det är som vanligt"
och för det mesta är det så.
Men visst är det en härlig tid nu. När solen skiner och allt är lagom då blir sinnet ljust.




Har ständig kontakt med barn och barnbarn. Får snaps/nej, ingen nubbe/ varje dag från minsta barnbarnsbarnet och det livar upp den gamla.

Snaps och mobilt bank id har jag lyckats lära mig. Stolt att jag lyckats fixade det.

Idag blev det en utflykt med stavar och mannen. Vi styrde kosan till ett koloniområde Fritiden här i Ängelholm. Det är bara så underbart där. Som ett miniland eller ett tittskåp.
Förmodligen mycket pensionärer för ogräset hade ingen chans att växa upp. Odlingarna prunkade i rabatterna och kanske t om pottan tömdes där och hjälpte till det hela.

Vi har varit en sväng i Karlshamn och hälsat på min kusin och hennes love. Vi trivs så bra med dem och Kristina och jag frossar i "kommer du ihåg"när vi tittar i gamla album.
Tittar på gamla kort och kan identifiera oss med våra mödrar som då var i vår ålder. Lite mulliga och glada.
mellan hägg och syrén




Oj, nu får jag vattna tomatplantorna igen. De har verkligen gjort intrång i mitt liv. Fyra stycken som tillsammans liknar en djungel. Inköpt två set krukor för omplantering, jord och näring.  De dricker vatten som en kalv och ovanpå det ska vi resa bort en vecka. Ska bli intressant och se om det lönat sig.
jag är inte typen som kan behärska mig.


Min hobby PERSLUND fortskrider varje tisdag em i fotokällaren. Nu förbereder vi en utställning till augusti av konfirmationskort . Hoppas att vi kan få fota av privatkort så det blir 
lite för besökare att titta igenkännande på.. 
Jag minns min dotters favoritutryck när de var i trotsåldern "de ska väl på konfaläger någon gång" så jag kan få lite lugn. Det var väl en tolv år tills dess. När den dagen kom så tyckte hon inte helgen gick fort nog.


Nu dalar solen sakta ner, men jag hinner nog ta ett par kapitel av en Lucy Dillon bok innan mörkret helt faller över mig.

KRAM FRÅN MIG TILL DIG.


1 kommentar:

Gittan sa...

har längtat efter dina härliga små "kåserier".alltid lioa kul att läsa dem svägerskan i norr