Analog Clock

torsdag 7 februari 2013

Tillbakablick ................

Förvånas jämt att veckan går så fort...och åren ska man inte tala om.
Jag berättade nog att mannen och jag turade en fredag och när vi gick iland, förbi tullmännens lilla bås,  var det tomt som vanligt.
Annat var det förr.


Kom att tänka på så många gånger man ville vara osynlig och strök längs med väggarna, när ransonen var två flaskor. Ja, det har jag aldrig kunnat räkna till.

Vi var en gång på SKTF resa-buss utomlands. När jag skulle packa för hemfärd så hade jag köpt på mig flaskor och räknade till 12 st.
 När vi kom till Helsingör och alla skulle lämna bussen så bar inte benen mig. Nä jag hade inte druckit "undan" utan det var av nervositet.

Mannen blev glad vid hemkomsten. Det tror sig 17 att han blev glad. Allt gick vägen och jag slapp fängelse.






Den resan glömmer vi aldrig Mona.








Bläddrade vidare i jobbealbumet. Där fanns många glada leenden.



Måste bara visa då vår chef hade varit borta länge pga sjukdom, när vi liksom tyckte att nu hade han vilat länge nog från oss.

Vi samlades alla i hans rum och visade vad vi gjorde om dagarna. Skickade kortet till honom med en blomsterkvast.







Veckan efter var han tillbaka...





........och här nedan är flickorna från växeln.
Vi skulle kunna skriva en bok om den tiden.
Underbara Mona o Ingalill.
Även om byns original som älskade oss.

Vi kan varandra utan och innan och samtalen tar aldrig slut när vi träffas. Minst varannan månad. Och vi kan dricka vin fortfarande, fast inte så många flaskor.!!
Det är bra för blodet..











och snart är det alla hjärtans dag 
                                                     Kram från mig till Dig!