Nästan som att åka limousin ....

Tog bussen i fredagskväll till Åstorp. Endast jag och busschauffören startade vid stationen och åkte iväg.
I en stor buss. Jag tyckte att det såg så roligt ut och var tvungen att fnissa till lite. Funderade ett tag på att sätta mig där framme hos honom men kom att tänka på att i min ålder gör man bara inte så. Nää, då ska man sitta med handväskan i ett stadigt grepp och kolla dess innehåll med jämna mellanrum
När vi kom till ändstationen metropolen Åstorp så hade några till hoppat på.





Jag var på väg till halloweenmixen i bowlinghallen. Den som återkommer varje år. Satt och pratade hela kvällen med bowlarkompisar. Det är ju inte ofta som vi ses nu så det var kul.

Flickorna Magnusson har varit med sedan de föddes och det är lika kul att se dem varje år för de är sååå fina. Tog några kort på dem men det blev ingen bra kvalitet. Var bara tvungen att visa detta för har ni sett hur lilla Fridas arm sträcker sig ända upp till storasysters axel. Underbart.


Lördagen kändes som söndagen. Det var konstigt på något vis. För ovanligheten så kände jag mig lite "down".
Kunde inte sätta fingret på något men gick ut en runda i det underbara vädret. Min make var så förkyld och hade intagit det vågräta läget så jag tog min kamera och stavar. Ville knappast gå in, bara känna den höga fina höstluften.

Nu går det fort med all lövfällning så det var nog de sista höstbilderna för i år.
Jag har fotat hösten sedan flera år tillbaka och det är lika vackert varje år.

Vid mörkrets inbrott gick vi till kyrkogården för att se på alla brinnande ljus. Det är fantastiskt att komma dit. Går man in i minneslunden så möts man av ett starkt, starkt sken från alla tända ljus och ser ett hav av blommor. Tänkte hela dagen på mina föräldrar som gick bort för många år sedan och tände själv ljus lite överallt i lägenheten.

När jag kom hem och kollade fotot så tyckte jag mig se en massa små hjärtan som formats av ljusen. En hälsning!

Såg ett mycket intressant program på TV om Skogskyrkogården i Stockholm, ett av världsarven, där vi gick ett par timmar i somras. Det var intressant att få lite mer historia om det. Kan tänka mig att komma dit igen.
Idag måndag ska jag ge mig upp på vinden och ha lite vindsröjning. Hoppas ingen mus hoppar fram för då svimmar jag.

Ha de´ och tack kära ANNS GRÖNA för kommentaren.