Vilken känsla...

att kunna gå normalt på en promenad. Äntligen kunna lägga broddarna, räta på ryggen och se vem man möter, kanske besvara leendet. Hoppas att jag kan njuta av detta några dagar, men det är väl för tidigt med vårkänslan.
Igår var jag på resande fot, ända till Åstorp. Det är inte så långt ifrån hemmet men dock utanför 50-skylten.
Skulle egentligen inviga min svägerska i datavärlden men eftersom internet inte blivit inkopplat så blev vi avkopplande istället. Umgicks med deras nytillskott i familjen, lille Elvis, som är en pudelvalp och som ser ut som ett litet svart garn nysta. Han var hur charmig som helst.

Hej där, jag heter Elvis Jönsson.


Jag vet inte om jag nämnt förut att jag fick ett puzzel i julklapp på 1000 bitar. Har gått och sneglat på lådan nu i ett par veckor och i söndags slet jag upp den för att börja. 1000 bitar. Var börjar man? Hur som haver så lägger jag några bitar varje kväll. Igår kväll  blev jag nästan hysterisk och bad mannen om en hammare. Naturligtvis undrade han vad jag skulle ha den till. Jag tyckte nämligen att en viss bit skulle in på ett visst ställe. Hamra in den!! Sen gick jag och lade mig och nu på morgonen hittade jag den som verkligen skulle dit. Knääääpt!

Idag ska jag på vift igen. Helsingborg. Skall på utställning med mina behag. Nej, jag ska inte skylta med dem i någon herrblaska, möjligen lasarettsarkivet. Kanske en repa på stan eller leta efter fotoobjekt och naturligtvis fika. Det gör man som pensionär. De vackra bilderna har jag snott från ett bildspel. De är verkligen njutbara.

Önskar alla mina vänner en bra dag, en ljusglimt och en stor kram