I löv you hösten.............

och här satt man på vårkanten i solen och njöt. På sommaren satt jag här i skuggan och njöt. Nu spatserar jag omkring i löven och njuter ännu mera. All färgprakt. Inget kan göra det rättvisa. Det måste ses.

Detta är stigen för depression när jag tänker på åldern och hur allt bara blir dyrare och dyrare eller när jag har bråkat med gubben o ungarna. Att jag inte går eller cyklar så fort som jag gjorde förut. Att jag får dra in magen för att knäppa knapparna. Att bullarna som jag bakat inte pös upp.
Asch, så allvarligt är det inte. Inte sedan man sett cancergalan igår.
Oftast är allt vackert bara man är i rätt sinnesstämning. Då ser man med andra ögon även i kameralinsen.

 Som det kan bli............


Efter en jäkla storm med upp till 33 meter per sekund i vindstyrka har jag tänkt att ge mig ut och kolla lite på promenadstigen. Det måste ha hänt en del där enligt skylten men som sagt inget kan stoppa mig.

I helgen hade vi besök av min kusin och hennes man. Det hade vi sett fram emot både de och vi ända sedan kusinträffen. Det var vi som var festfixare. Till vår glädje så fick vi två hela dagar tillsammans. Christina och jag var ute med våra kameror och männen ägnade sig åt bowling och fotboll. Vilken tur med vädret. Tänk om stormen hade kommit, men se vi hade läst vår aftonbön och allt var perfekt.

Får jag presentera fröken Enya. Hon var så underbar och sällskaplig. Så fort jag satte mig i fåtöljen och slängde upp de långa slanka så vips satt hon där. /nästan/
Vem vill inte sitta mjukt och varmt...........


Jag och min kusin ägnade oss åt våra gemensamma intressen.
Pratade och pratade, fotade, åt gott och drack upp våra viner som vi fått i present vid festen. Vi satt ute på balkongen
insvepta i vars en pläd till långt efter midnatt.







Haj o goodbaj och tack för denna gången.


KRAM FRÅN MIG
TILL DIG!!!!!