Ljusare tider!

.......fast det gäller inte pensionsbrevet med + 26 kronor. Då är livet ett jäkla mörker. Kvällarna har blivit längre och det får mig osökt att tänka på kommande kvällar då man tar kvällskaffet på balkongen och ser solnedgången. Morgonen har jag ingen aning om. Om man är halvt medvetslös så!

Här står jag varje kväll före mitt hopp till loppelådan. Jag tänker!! Vad ska jag laga mig till lunch imorgon, men mest på att tiden går så jäkla fort. Jag skulle vilja göra så mycket mer av min tid men inser att jag inte orkar så mycket nuförtiden. Förut arbetade jag hela dagen och det fick räcka då. Eller kan det vara vinter-depressionen,som övergått till vår-depression. Hörs det tradigt. Nä det är inget farligt med det. Får en energidos varje tisdag med mina kolleger.



Förra torsdagen var det pantertanternas träff. Kl 17 på Harrys i Helsingborg. Vi bredde ut oss där sju stycken och tog beslag på en kypare som sprang för oss hela kvällen. Fast det var mest före kl 19. Det hette Happy hour. Vi ville inte bryta upp men tågen går inte att lita på så efter tre timmar fick vi ta farväl och kyparen blev nog glad för då spenderade vi månadsökningen av pensionen på honom.

Sen har vi förstås varje vecka alltid någon som tittar in till oss. Vi är liksom i reparationsåldern så de passar på att avlägga ett besök och fika med oss efter doktorsbesök. Det är alltid trevligt.

Måste bara lägga upp denna bild på min mor. Tänk vad glad hon ser ut! Detta var taget vid en syskonträff och de var 11 st så det var nog liv i luckan. Kanske hon hade tagit en liten likör till kaffet.








Min kära kusse med man från Karlshamn var hos oss en helg, Det var jättetrevligt men konstigt för jag glömde helt min kamera för detta tillfälle. Oj, vad tiden gick fort, vi får aldrig pratat färdigt. Tack
för att ni styrde kosan till Ängelholm.


...........och så var vi och grattade Stickan. Varje födelsedag blir viktigare och viktigare för oss och så tycker vi som sagt om partyn. De vill aldrig vara på bild så det får bli med grov redigering, Tack för jättetrevliga timmar.


Har varit ute någon dag med kameran men allt är så murrigt och tråkigt. Jag har liksom ingen passion eller inspiration kanske det heter.

Tänkte på att nu kan jag snart ta ut min Lotus.
Det var nog en chimär eller ett tecken när jag fotade detta.  HAHA












Gick över bron från lasarettet och tittade ner mot höger. Där såg jag i stenpartiet ner mot ån denna glada sten. Tänk att en stenbumling för ett ögonblick kan få en att le. Än finns det hopp!

När jag tittar i texten så är det massor som händer mig, det kan väl inte vara rajtan bajtan alltid. Jag får nog lugna ner mig några hekton.  Några kilon och hekton går jag inte ner runt den sk midjan. Men det kan vara bra att ha om man blir sjuk eller det blir ransonering,

<

DET ALLRA VIKTIGASTE KOMMER JAG TILL NU:
Äntligen har jag fått träffa lilla Melissa. Det blev allt en liten tår när vi möttes.

Här sitter jag och njuter av hennes doft och pratar med henne
som på vuxnas vis,

7 dagar gammal!

Ut i kylan och verkligheten igen, måste väl handla någon slags soppa idag..
Melissa och jag önskar en fortsatt bra vecka och håller tummarna för att det ska bli bättre väder för nog är det väl skollov denna vecka.


Kram från mig till Dig!