Idag är jag glad att jag inte sov för länge eller att jag ligger sjuk eftersom det känns som att våren är här. Det är möjligt att vädret ändrar sig igen imorgon eller kanske redan vid middags tid. I alla fall så har jag upplevt den. Vårkänslor? Det är bara att sätta sig ner och känna efter.
Hoppas att min inspiration för fotografering infinner sig nu när allt börjar att grönska. När jag tar mina promenader så tycker jag att det mesta har jag redan fångat på bild. Får väl lite längre fram "ta "bossen" som vi säger som bott i trakterna av Lon. Hoppar av bussen när jag ser något vackert och går en bit och sedan hoppar på ett par hållplatser längre fram. Sätten är många när inspirationen sätter igång.
Blåste och var kallt på min senaste promenad och plötsligt stod jag utanför banmuséet och stegade in där.

Jag har en viss förkärlek till cyklar och tåg. Där inne gick jag och tänkte på att min första tågresa som jag själv gjorde vid 9 års ålder. Åkte till min mormor i Linderöd från Kävlinge och ett byte i Eslöv.
Kan minnas det så starkt när ångloken går här fram och tillbaka visslande och röken från dem som virvlar hit och dit.
Alltså när här är SJ dagar.




Tittar in i väntsalen och ler igenkännande på postboxarna. Vi hade nr 18. Men den där spisen är nog sen längre tillbaka i tiden. Inget klotter på väggarna eller ungar som cyklar runt i väntsalen som de gör nu. I alla fall på Åstorps station. Denna är icke bemannade nu mera. Och ungdomarna som gör det har förmodligen sin hjärna i ett nötskal.

.....och här har vi stinsen själv. Uppklädd till max. Fluga och fickur. Det var status. En mäktig man. Det fanns många anställda på stationen på den tiden. Biljettförsäljare, de som tog hand om godsmagasinet och tågväxlare. Inte att förglömma banarbetarna eller rallare som det kanske hette.
Far var banarbetare. Han fick tolv fria resor om året och det stänkte lite på mig där.
Herre du milde vad man var naiv på den tiden. Vi passerade Hörby och vem minns inte Hörbymasten-radion.
En gång pekade min mor på den då vi passerade och sa att tack vare denna mast så kan vi höra "barnens brevlåda" som jag hörde på varje vecka. Jag tittade med stora ögon opp i skyn och undrade om de klättrade upp och sjöng där. Skämskudden blir nästan aktuell.
Ja, nu är även stationsbyggnaden ett minne blott, men doften av nybakat då jag steg in genom dörren hos min älskade mormor minns jag ännu.

Om någon orkat läsa så ber jag att få tacka att ni tog er tid. Nästa gång ska jag försöka att vara mer i verkligheten men jag skyller det mesta på åldern nu.

               KRAM FRÅN MIG TILL DIG!