När man bara är....

har inte bestämt något utan bara planlöst irrar omkring i lägenheten, om man nu kan irra i en 70 kvm yta och bara väntar på att nu ska det väl hända något lite i alla fall.
Jovisst, det hände visst utanför.
Himlen öppnade sig och regnet bara vräkte ner.

Himla kul!


Men så hände det. På eftermiddagen och solen sken igen. Min dotter ringde att hon och barnen var i stan för att shoppa. Jag ilade till stan och sedan fikade vi på
Piece of cake. Ett litet fik som ligger nära ån. Kan det bli mysigare.

Mätta och glada åkte de hemåt och jag med raska steg nynnande på "Lyckliga gatan" Till ära för Anna-Lena Löfgren som gått ur tiden denna morgon.


Ringde igår till "grannens" och bjöd dem över till mig på kaffe och pannkakor. Själv är jag barnsligt förtjust i den rätten men ingen vill ha då jag föreslår det. Mina barn påstår att de blivit uppväxta på just pannkakor men deras kompisar hjälpte dem lätt att äta. Nåväl.. jag ville också visa mina vänner alla förstoringarna som jag gjort på foton som jag tagit. Både med och utan ram. Jag kan aldrig nog sluta att fundera på vad och hur jag ska redigera och vad som ska bli nästa projekt. I alla fall så var det en visning för dem fast utan champagne. Det var ett litet avbrott i min tillvaro och dem älskar jag.